Pappret är en av de mest använda uppfinningarna någonsin. Det är svårt att säga exakt när och av vem pappret uppfanns. Cai Lun, som arbetade vid hovet i Kina, brukar uppges ha uppfunnit pappret 105 år e.Kr. Men det finns också arkeologiska utgrävningar som visar på att papperstillverkning ägt rum redan 250 år före Cai Luns tid.
Det dröjde flera sekler innan papperstillverkningen spred sig till andra länder. Det var först på 600-talet som kunskapen om papperstillverkning spreds till Japan. Kunskapen om papperstillverkningen begavs sedan i långsamt tempo västerut. På 800-talet började grekerna lära sig att tillverka papper, på 900-talet spred sig tillverkningen av papper till Afrika och på 1000-talet blev Spanien det första landet i Europa som började tillverka papper. Det dröjde ända till 1300-talet innan pappret nådde norra Europa. Runt år 1520 byggdes det första pappersbruket i Sverige, vilket var på biskop Hans Brasks begäran. 100 år senare fanns det totalt fem pappersbruk i Sverige.
Trots att européerna lärde sig papperstillverkningskonsten av kineserna såg den lite annorlunda ut. I Kina tillverkade man papper av växter, men i Europa använde man sig av lump, det vill säga gamla utslitna tygstycken av bomull och linne.
Fram till början på 1800-talet tillverkades allt papper för hand och det var därmed en mycket dyr vara. När några olika typer av papperstillverkningsmaskiner uppfanns blev det en rejäl fart på tillverkningen av papper. Detta ledde till att det inte fanns tillräckligt med lump och man började därför att även använda sig av halm och senare trä.
Den äldsta svenska almanackan som är bevarad är från 1585. Under lång tid var det tre specifika pappersband som fanns i de allra flesta svenska hem – katekes, psalmböcker och almanackor, och dessa tre var för många den enda litteraturen som fanns i hemmet.